Guds synd tar oss med till 1890-talets London, där vi lär känna Jona, en ung antikhandlare vars kärlek till både rusmedel och kvinnor är framträdande. Efter en serie olyckliga händelser och tveksamma val, råkar han släppa lös en uråldrig vampyr och dras ofrivilligt in i de odödas värld.
Jonas berättelse är knappast nyskapande. Hans öde påminner mycket om det vi hittar i klassiska vampyrromaner, särskilt de som skrivits av Anne Rice. Att berättelsen känns bekant stör mig dock inte alls. Det finns tillräckligt med nya element för att hålla mitt intresse vid liv, och samtidigt bjuder igenkänningsfaktorn på en behaglig nostalgitripp tillbaka till mina yngre år som läsare av vampyrfiktion.
Mansens roman är skriven på ett enkelt och lättläst språk, vilket passar det höga tempot i handlingen. På vissa ställen saknar jag dock lite mer tyngd, där ett mer elegant språkbruk eller djupare beskrivningar hade kunnat tillföra något extra. Trots detta har jag överlag inga större invändningar mot varken språket eller berättelsens framåtrörelse, något jag annars ofta kan störa mig på i svensk fantastik. Istället är allt föredömligt paketerat i en smidig och koncentrerad form.
En sak som kan vara värd att nämna är de sexuella scenerna som beskrivs relativt detaljerat vid några tillfällen. För min del stör det inte, men känsligare läsare kan möjligtvis bli överraskade. Antalet omskrivningar för det kvinnliga könsorganet för tankarna till Geoffrey Rushs tolkning av Markis de Sade i filmen Quills, där eufemismer för mannens dito flödar över.
När det gäller miljöerna där Guds synd utspelar sig, får jag intrycket att Mansen har gjort en gedigen research. Beskrivningarna av 1800-talets London och 1900-talets Paris känns både detaljerade och trovärdiga. Även om min egen historiska kunskap sträcker sig flera tusen år tillbaka, finner jag inget som får mig att betvivla författarens skildringar av dessa städers utseende eller atmosfär.
+ Enkel och lättläst
+ Bra tempo
+ Vampyrer av klassiskt snitt
+ Historien är bra…
– …men kanske inte särdeles nydanande
– De sexuella skildringarna är inte för alla
– Saknar kanske lite tyngd