När jag fördjupar mig i Kristina Suomela Björklunds nya skräckroman möts jag av en genre som jag inte ens visste existerade, vilket till en början gör mig förvirrad. Inom cirkeln skiljer sig nämligen från allt jag tidigare har läst. Trots detta känner jag igen flera element och teman, men snarare från skräckfilmer från 70- och 80-talet än från litteraturen. Inspirationen från filmer som Evil Dead, Army of Darkness och Dawn of the Dead är både påtaglig och tydlig. Tempot är högt, precis som i dessa filmer, och dödsfallen är både många och blodiga. Hotet som huvudpersonerna ställs inför är, som i de gamla klassiska filmerna, en odöd skräck. Men boken är inte bara en återgivning av retro-skräckfilmer; Suomela Björklund har också gett berättelsen en intressant twist genom att blanda in element från fornnordisk mytologi.
Jag bör direkt påpeka att jag vanligtvis föredrar en mer krypande, suggestiv skräck, vilket gör att jag ibland önskar att tempot saktade ner – särskilt för att få mer tid att lära känna karaktärerna och deras drivkrafter. Som det är nu är det endast en av huvudpersonerna som jag riktigt hinner knyta an till, vilket är synd. Många av de karaktärer som introduceras har potential att bli riktigt intressanta, men de får sällan tid att utvecklas fullt ut.
Trots denna invändning kan jag inte låta bli att fascineras av och dras in i den värld som Suomela Björklund bygger upp. Under den första halvan av boken är det mysteriet som huvudkaraktärerna ställs inför som driver mig att fortsätta läsa, och under den andra halvan är det spänningen kring hur allt ska sluta. Kommer någon att överleva, eller kommer de odöda att triumfera?
En aspekt jag verkligen uppskattar är hur berättelsen är uppdelad i två tidslinjer – en i nutid och en i dåtid. Att blanda flera tidslinjer kan ibland bli förvirrande, men här görs det på ett föredömligt sätt. Fokus ligger på nutiden, där vi följer huvudkaraktärerna, men tillbakablickarna är lagom många och ger oss precis tillräckligt med information för att vi ska förstå (eller åtminstone ana) vad som egentligen pågår.
Berättelsen kretsar kring paret Moa och Tomas, som är på bilsemester genom Norrlands vackra landskap när de plötsligt hittar ett övergivet barn vid vägkanten. Som goda samariteter, eller åtminstone Moa, beslutar de sig för att ta barnet till polisstationen i Mjödböle. Men innan de hinner överlämna barnet bryter kaos ut, och något gör att människorna i den lilla byn börjar slita varandra i stycken. I den plötsligt livshotande situationen tvingas Moa och Tomas ta med sig barnet och kämpa för sin överlevnad.
+ 70-80-talsnostalgi, med en fornnordisk twist.
+ Högt tempo.
+ Trevliga perspektivbyten.
– Avsaknad av djupare personporträtt.
– Ibland för högt tempo.
Ni kanske också är intresserade av: